Skip to content

Man ska aldrig ropa hej…

november 17, 2011

…för då blir det bakslag. Ossian var feberfri ett par timmar, sen kom den tillbaka. Inte lika hårt men ändå låg den på 39,1.

Ledsen, gnällig och hängig utan att vilja sova, övertrött deluxe! Och Nico som klättrar på väggarna för att han bara har varit inne idag och kommit i andra hand.


Dock har de lekt mellan gnällattackerna och det är fint. Nicolas vill gärna dela allt med Ossian, turas om och dela, hela tiden. Och så hör jag honom viska till Ossian ”- du är en liten sötnos ” , ” gull-unge ” och ” min lilla bajs ”.
Så vackert att jag blir tårögd.


– Posted using BlogPress from my iPhone

Advertisements
One Comment leave one →
  1. Annelie permalink
    november 17, 2011 9:34 e m

    vad fantastiskt när de kan ha sån glädje av varandra!! förstår att ögonen dina tårfylls av lycka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: