Skip to content

Döende

februari 13, 2012

Inga positiva illamåenden här inte , utan rejäla kaskadspyor och rörig mage. Men det är inte det värsta utan det är ångesten inför varje kräkning, ren och skär dödsångest. Jag vill bara bli kramad och vaggad och känna nån trygg som säger att det ska bli bra.
Det är så psykiskt påfrestande!
Jag undrar om det hände något i min barndom i samband med kräkningar som kroppen minns? Måste höra med mina päron om det….

Martin tog barnen och lämnade mig här, jobbigt på ett sätt men bra på ett annat, jag vill inte skrämma barnen med mitt konstiga beteende och skönt att kunna vila….

Åh nej, nu spelar de ” I always love you ” på radio …då gråter vi en skvätt också mitt i misären…

I’ll be back….

– Posted using BlogPress from my iPhone

3 kommentarer leave one →
  1. frusandra permalink
    februari 13, 2012 5:52 e m

    Men din stackare😦 . Nu räcker det verkligen, ni har haft nog… Usch, det var säkert den där pappan på öppna som smittade er med sitt slarv. Stor varm kram min vän

  2. Sandra permalink
    februari 13, 2012 7:51 e m

    Åh stackars stackars dig..! Krya på dig snabbt och drick om du kan, kram

  3. februari 14, 2012 8:18 e m

    Krya på dig vännen!!!
    KRAMAR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: