Skip to content

Gammal vänskap som rostade sönder…

februari 27, 2012

En av mina absolut bästa vänner under min dels barndom men främst tonårstid och början av mitt vuxenliv har jag förlorat kontakten med och det är så förbaskat tråkigt!
Jag skulle kunna ringa till henne men jag är för besviken för att göra det. Senaste åren är det bara jag som har ringt och föreslagit att vi ska ses, och det kan jag ta, kanske blev hon bekväm i det och så blir det lätt. Men droppen var när jag blev gravid med Ossian, jag berättade för henne tidigt i graviditeten men inte en enda gång ringde hon, inte ens en fråga på FB hur jag mådde och inte ett ord när Ossian föddes, och inte efter….
Om man inte visar någon omtanke eller glädje när det största i ens liv händer, då är man inte en riktig vän, eller hur? Nä, jag kan inte förlåta det och jag inser att den vänskapen har rostat sönder….och det gör ont och jag är så jäkla ledsen över det för hon var så himla bra 😦
Ikväll blev jag påmind om henne så jag har varit nära att börja gråta flera gånger, fan.

Måste virka lite så jag får ro i själen….

– Posted using BlogPress from my iPhone

Advertisements
5 kommentarer leave one →
  1. februari 27, 2012 9:13 e m

    det gör ont, när det händer med någon som man tycker om, någon som betyder mycket för en..Jag upplever att en del som inte själva fått barn förstår inte riktigt vikten i att uppmärksamma graviditeten och födelsen av ens barn..men det låter ändå som denna vännen inte engagerat sig alls oavsett, har du ifrågasatt varför? Jag är sådär rak med mina vänner och säger hur jag känner och frågar alltid vad som står på om något känns kymigt eller så. Har du sagt hur du känner? kramar till dig fina

    • februari 27, 2012 11:07 e m

      Hon har barn! Så hon borde förstå….
      Nä, jag har inte ifrågasatt alls…blev så jäkla besviken bara och så insåg jag ju samtidigt att det bara var jag som försökte ha kvar vår vänskap…så jag släppte taget kan man säga…..

      • februari 28, 2012 8:57 f m

        jag tror det är lättare att bearbeta om man pratat om det hela..att säga hur man känner och undra vad som händer..ni var ju ändå vänner sedan länge..förstår att du känner dig besviken och sviken..men som någon annan kommenterat här, kanske din ”vän” inte mår bra eller något hänt i hennes liv som hon inte kunnat eller orkat dela med sig om? När jag för 10 år sedan mådde dåligt under en längre tid, orkade jag bara med mig själv och min familj..förlorade en del i vänskapskretsen fast att jag inte ville, de trötttnade på mig då jag aldrig tog intiativ eller hörde av mig. Men ibland kan ju vänskap bara rosta också. kram

      • februari 29, 2012 7:58 f m

        Ja, så kan det ju vara … Förr kunde vi prata om allt men det blir kanske så när man blir äldre, att man håller det till sig själv…hon kanske inte mått bra över nåt. Funderar på att skriva ett brev, the old school way….
        Tack för att du gav mig fler sätt att se det 🙂
        Kraaam

  2. februari 27, 2012 10:20 e m

    Det är en sorg när vänskap tar slut och det blir svårare att sörja, komma vidare när man inte vet varför. Det enda jag funderar över är i fall hon har något problem som du inte vet om, i fall det är något som skulle lösas av att prata eller du får veta vad det handlar om eller om det mer är att hon känner annorlunda för dig, känslor har tagit slut? som en partner relation när den tar slut?

    Detta ämne fick jag en del tankar om, får se om jag skriver om det senare i min blogg.

    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: