Resan

Allt gnäll på SJ som man hör överallt är befogat. Igår stod jag på perrongen i Stockholm med 2 barn, en barnvagn, en bilbarnstol och kläder för oss tre i en vecka och väntade på tåget som var försenat från start. 8:10 skulle det gå, 9:00 gick det och redan då var jag helt slut!
Väl på tåget så visades att vi fått biljetter i tysta avdelningen, ” åhhhh så tokigt ” sa konduktören och började leta plats som vi kunde byta. Jag hade betalat för tre säten, men blev erbjuden att byta till två så jag tackade nej. SJ gjorde fel, inte jag så medresenärerna som ville ha tyst fick helt enkelt klaga på SJ istället för på mig och min skrikande bebis och klättrande 3-åring.

Nicos byxa råkade bli blöt och bara det var ett projekt att med Ossian på höften att hitta torra byxor i väskan under barnvagnen som låg under ett berg av andras resväskor i ett gungande tåg…

Och sist men inte minst så hamnade vi bakom ett regionaltåg och vi fick inte köra om så tågresan gick inte i X2000 fart. Så fick vi veta att anslutning till Varberg var att glömma och att vi själva fick ordna med att boka om biljetterna när vi kom till GBG, omöjligt! Det hade inneburit om vi haft tur ytterligare 3-6 timmar istället för en timma. Där brast det för mig, men mamma med sambo satte sig direkt i bilen och när vi kom fram till GBG så hämtade de oss där! Fy fan alltså….
MEN vilka otroligt bra barn jag har, inte nåt trots och inga utbrott trots tristess och tom mage. Ossian grät innan han somnade, högt och dramatiskt, men i det stora hela var han också lugn…

12:21 skulle vi varit framme i Varberg men 14:30 kom vi fram istället.
Jag var totalt slut men efter god mat och promenad så piggnade även jag till och vi har haft jättetrevligt.
Natten var ok, vi tre sover i samma rum och båda barnen bearbetade alla nya intryck under natten, say no more.

Nu blir det stranden….

– Posted using BlogPress from my iPhone